Ellen värmde upp i pepparkaksklänning och mitt gamla förkläde. Men hon vägrade att ta på sjaletten.
Bäst var att få äta deg. Tyvärr blev det nog lite mycket och hon fick magont senare på natten.
Här "hjälper" Ellen mig att kavla.
Pappa fick också lite hjälp.
Pepparkakor på plåten innan gräddning.
Ebba hjälpte sin pappa lite på traven. Att baka pepparkakor var något hon gillade, även om även hon nog tyckte det var bäst att få äta deg.
Det blir rätt stökigt när så många bagare är igång på samma bord. Ändå hade vi inte fram alla formarna. Undra hur många det är? Säker runt 200 stycken, minst. Och varje år blir det några nya.
I år blev det inte fler än 722 stycken. Långt från rekord, men det är inte lätt att få ihop det perfekt när man har hjälp av två små bagerskor. Jag kom långt efter i tävlingen om vem som bakade flest, eftersom jag hade bra hjälp av Ellen och på slutet en maffig huvudvärk. Mamma blev glad iaf, för hon hade inte vunnit på länge.
De är tom godare än vad de ser ut på bilden, och visst ser de goda ut.
Syrran gjorde några äpplen med hål för band åt pappa så han kan sätta dem på sina flaskor med äppeldricka han lagar, när han ger bort dem. Pappa bakar aldrig några egna pepparkakor, eftersom hans jobb är att sköta plåtarna och ugnen, och det gjorde han riktigt bra i år. Inte en enda bränd pepparkaka och bara en som åkte i golvet och sprack. Det måste ha varit för att han fick en bakplåtsställ från Ullared som hjälp i år.
Pappa blev så glad så han invigde sin nya pepparkakssnurra, eller vad man ska kalla den här.
I går skulle jag och Ellen åka till gammelmorfar och lussa tillsammans med Ebba, men Ellen var inte iform och somnade precis innan vi skulle åka, så jag fick åka själv. Hade lovat att klippa honom, så barberaren var ju tvungen att rycka ut.
Ebba kom och hon var på lussehumör, fast bäst var ändå att äta upp några pepparkakor från lördagens bak.
Innan jag åkte hem tog jag en titt i mormors stora burk med knappar och hittade tre som kommer att passa perfekt till koftan jag håller på med. Hittade även många andra häftiga knappar och sygrejor. Jag tror syrran och jag får gå igenom hennes låda någon dag. Saknar fortfarande mormor jättemycket, även om det gått ett halvår sedan hon gick bort, och vid sådanahär tillfällen blir man extra påmind.
Efter att ha handlat årets julskinka på vägen hem, så tänkte jag sitta och mysa lite med Ellen i soffan, men hon somnade igen.
Det är inte lätt när man hostat hela natten. Zazzi höll ett vakande öga på henne. Eftersom jag också var lite trött efter lördagens migrän, så la vi oss tillsammans i soffan och "tittade" på lite simning, zzz. Vi hade jättemysigt. Det var som när hon var liten och vi låg på soffan och tittade på vinter-OS, fast hon vägde lite mer nu.
Idag har Ellen varit tillbaka på dagis, och hon sprang in, så hon har nog saknat det. Jag var tillbaka på jobbet och försökte komma igång med allt som jag ligger efter med nu efter allt vabbande. Det märktes att hon inte riktigt är helt iform än för hon var övertrött ikväll och bara skrek och slängde saker runt sig. Ingenting var bra. Jag "rymde" ut på en runda med hundarna i ösregnet, och när jag kom hem hade Mats lyckats få henne att somna. Det blev lite egentid för oss.
Nu är det dags att gå och packa väskan, för imorgon väntar lusseturnering i innebandy på jobbet. Vi får hoppas att personallaget inte kommer sist iaf.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar